Att bli familjehem är ett av de mest meningsfulla uppdrag man kan ta sig an. Det är också ett av de mest utmanande. För vad innebär det egentligen att öppna sitt hem, sitt liv och sitt hjärta för ett barn som inte är ens eget – men som behöver allt man har att ge?
Det är just därför mentorsprogrammet inom GFO (Gemensam Familjehemsorganisation) finns. För att ingen ska behöva stå ensam i början av sin resa som familjehem. För att trygga, vägleda och stärka – inte bara för barnets skull, utan också för hela familjens.
Mentorskap som gör skillnad
När ett nytt familjehem tar emot sin första placering tilldelas de en erfaren mentorfamilj. Det är inte en tillsynsroll – det är ett stöd. Under sex månader får familjehemmet möjlighet till digitala samtal, vägledning och reflektion tillsammans med någon som själv gått före.
Det handlar om att få prata med någon som vet hur det känns. Någon som kan säga: “Det är normalt att känna så”, “Tänk så här i mötet med bioföräldrarna”, eller bara: “Du gör ett viktigt jobb.”
Det kan vara avgörande.
Tre områden som ofta skaver – och där mentorer kan ge kraft
Under mentorsprogrammets utveckling har tre teman lyfts fram som särskilt viktiga att prata om:
1. Umgänget med barnets biologiska nätverk
För ett barn är kontakten med sina biologiska föräldrar och släktingar ofta livsviktig – inte minst för att skapa en realistisk bild av sitt ursprung och sin identitet. Det är lätt att tro att barnen ska skyddas från föräldrar som brustit, men det är i själva verket genom förståelse och acceptans som barnen kan läka.
Mentorskapet ger stöd i hur man kan bygga en god relation med bioföräldrarna – även när det är svårt. Hur man skapar delaktighet och samtalar om vad som är bäst för barnet, trots olika bakgrunder och livssyn.
2. Hur uppdraget påverkar den egna familjen
Ett uppdrag som familjehem påverkar hela familjen. Det väcker frågor: Hur påverkas min parrelation? Hur reagerar våra biologiska barn? Känner jag ibland olika för det placerade barnet?
Att få prata öppet om detta med någon som förstår – som också har undrat, tvivlat och kanske brottats med samma känslor – kan vara avgörande för att orka fortsätta, och för att växa i sin roll.
3. Egen reflektion och empati – att förstå både sig själv och andra
Det kanske viktigaste av allt är att få tid att reflektera. Mentorerna arbetar aktivt med något som kallas mentalisering – förmågan att förstå både sina egna och andras känslor, tankar och drivkrafter.
Det är ett verktyg för att hantera konflikter, möta svåra samtal och se barnet bakom beteendet. Men det kräver mod – att våga möta sina egna känslor. Därför är mentorskap också en hjälp i den personliga utvecklingen som familjehemsuppdraget faktiskt innebär.
Mer än bara samtal – ett nätverk som håller
Utöver de digitala samtalen deltar mentorerna även i nätverksträffar, utbildningar och har handledning. Det är inte bara ett stöd till familjehemmet – det är en del av att bygga ett starkt, kunnigt och medmänskligt nätverk för våra placerade barn.
Och nej – mentorskap handlar inte om att ha alla svaren. Det handlar om att våga vara en trygg vuxen att hålla i handen när frågorna känns som flest.
Ett hem att växa i – också för dig
Det sägs ofta att barn behöver en trygg famn för att växa. Det är sant. Men det är lika sant att familjehemmen också behöver det. Ett stöd som ser dem, stärker dem och gör dem tryggare i sitt uppdrag.
Mentorsprogrammet är just en sådan famn – skapad av andra familjehem, för familjehem.
Är du nyfiken på vad det innebär att bli familjehem – eller vill du veta mer om hur mentorsprogrammet fungerar? Tveka inte att ta kontakt. Det börjar ofta med en fråga – och kan sluta med att ett barns liv förändras för alltid.
