I en villa i Söråker, Timrå, bor Karolina Laurin med sina tre barn, två placerade ungdomar – och hunden Nelson Mandela. Här är dörren alltid öppen: för barnens kompisar, för de placerade ungdomarnas syskon och till och med för deras biologiska föräldrar.
– Jag gillar att hjälpa andra människor, helt enkelt, säger Karolina med ett varmt leende.

Både hon och hennes tidigare man har erfarenhet av familjehemsvård, och hon tror att hennes vilja att hjälpa andra kommer därifrån – att kunna finnas där för ett barn, men också för de föräldrar som just nu inte orkar eller kan.
– Det är deras barn, och det måste vara en enorm sorg att inte kunna ha dem hemma. Därför är det så viktigt att de känner sig delaktiga och aldrig upplever att vi dömer dem, säger Karolina.

Att möta barn och ungdomar där de är

För fem år sedan tog Karolina emot en liten bebis. Några år senare kom Teodor, då 16 år, idag 19.
– Det var inget jag planerat, men när vi träffade honom kändes det rätt. Barnen fann varandra direkt. Sedan dess har han känts helt självklar här hemma.

Många tror att det är svårare att ta emot tonåringar men Karolina upplever tvärtom.
– Tonåringar kan prata om hur de känner och vad de behöver. Även när det är jobbigt kan man nå fram, kanske inte alltid vid köksbordet, men via sms, i bilen eller på en promenad.

Det handlar inte om att lösa allt – utan att finnas där

Alla barn som placeras bär på något – minnen, oro, ibland sorg.
– Som familjehem kan man inte lösa allt, men man kan stå kvar. Ge trygghet, visa att man bryr sig och låta saker ta tid. Det går inte att stressa fram tillit, säger Karolina.

Hon beskriver hur viktigt det är att möta både barnet och de biologiska föräldrarna med respekt.
– Vi kanske har olika värderingar och förutsättningar, men jag försöker alltid se dem som en del av barnets historia. Det gör skillnad för barnet att se att vi samarbetar.

Alla vuxna kan göra skillnad

Att vara familjehem är inte alltid lätt men det är meningsfullt.
– Att få se en ungdom växa, börja tro på sig själv och må bra… det finns inget större, säger Karolina.

Du behöver inte vara perfekt för att göra skillnad.
Du kan börja med något litet – att se barnen i din närhet, fråga hur de mår, lyssna, uppmuntra, följa med på ett viktigt möte eller skapa små rutiner som ger trygghet.

Det är i de små stunderna som relationer växer.
Och det är där du kan göra störst skillnad – som en viktig vuxen i ett barns liv.

Tillsammans gör vi umgänget tryggt och meningsfullt

Inom Gemensam familjehemsorganisation arbetar vi för att varje barn ska få möjlighet att ha en trygg och fungerande kontakt med sin biologiska familj. Vi vet att det kräver stöd, handledning och ett nära samarbete mellan familjehem, föräldrar och socialtjänst.

Karolinas inställning fångar precis det vi vill uppnå:
Att barnet inte ska behöva välja sida, utan känna att det finns flera vuxna som bryr sig och som samarbetar för barnets bästa.

Som en del av vårt stöd till familjehem erbjuder vi regelbundet fortbildning inom området umgänge, där fokus ligger på att skapa förståelse, trygghet och samarbete kring barnets kontakt med sin biologiska familj.